Anna Westin

Min kropp - nu när vi inte ska färdas tillsammans mycket längre upplever jag en ny ömhet för dig, rå och okänd, som det jag minns från kärleken från när jag var ung - kärleken som så ofta var löjlig när den kom till dess föremål men aldrig i valen, i intensiteten. Krävde för mycket på förhand, för mycket som inte gick att lova - Så räddhågsen min själ har varit, så våldsam: förlåt dess brutalitet. Min hand rör sig varsamt över mig, som vore den själen, önskar att inte väcka anstöt, men angelägen att, till sist, utrycka något substantiellt: det är inte jorden jag kommer sakna, det är dig jag kommer sakna. Korsvägar av Louise Glück