Tack Inga för att fick lära känna Dig under några år., genom Din sonhustru Birgitta. Vi tyckte genast att Du var en underbar person på alla sätt och vis.
En sista hälsning från Rune, Lisbeth, Kenneth och Maria, Lisa.
En sista hälsning med många fina minnen!
Kanske är det först vid dagen slut
(En aning av evighet)
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman
Inga,
Du var en glädjespridare, en klok eldsjäl och en kär
"syster" och vän
I din närhet var det alltid roligt.
Vi har så många fina minnen från
barndomen och senare genom livet tillsammans med dej
Saknaden och sorgen är stor.
Vi fick inte behålla dig så länge som vi borde fått fast du kämpade så bra mot den elaka sjukdomen.
Våra minnen går till alla de stunder som vi i vår familj haft förmånen att göra saker ihop med dig, Bosse och barnen. Vi tänker speciellt på de fina minnen vi har gemensamt:
- kanske lite annorlunda minne när du skulle ta pojkarna i upptuktelse då de olovandes varit nere vid bäcken och spanat och John säjer till dig "Det är lika bra att du slår mig på en gång"
-när ni har med er John till Gotland för friidrottstävling men John naturligtvis inte vill gå och lägga sig i tid trots Bosses uppmaning "Gå och lägg dig så du orkar springa i morgon" John springer och det går bra varefter han kommer fram till Bosse och säger, "Där ser du, man måste inte alls lägga sig tidigt!"
-vår resa på Göta Kanal, Festis-spelen i Falun, sportlovet i Trysil och flickornas seglats med Kryssarklubbens båt eller speciellt vi vuxnas minnen från resan på Oxfordkanalen i en Longboat som till slut blev av efter ca 25 års väntan.
Vi minns naturligtvis alla de middagar vi delade tillsammans med god mat och dryck samt trevlig samvaro, alltid innehållande intressanta samtal som varit uppfriskande genom vår gemensamma tid.
Vi känner oss hedrade och är tacksamma som har fått lära känna dig och de dina under så lång tid.
Inga och Arne
Marie, Jakob, Ingrid, Astrid och Ingeborg
Kattis, John , Harald, Anton och Elsa
Inga, jag minns dig med glädje från den tid när vi var klasskompisar i realskolan. Våra vägar möttes igen när jag arbetade på Skogsnibble förskola och du hämtade barnbarn.
Sov gott Inga!
Finaste Inga, vi hann inte med, det gick alltför fort. Saknaden blir stor för alla i din närhet.. Vi får plocka fram våra gamla härliga minnen från då till nu..
Tack för alla fina år tillsammans i skolan (Norra Skolan i Ösmo) och vidare i
livet. Bla var Du och jag uttagna att representera Sverige i Drammen i Norge som lovande idrottsungdomar. Vila i frid. Mina tankar finns hos DIg.