Tina!
Jag hoppas att någon stans i den samiska världen vajar den samiska flaggan på halv stång för dig.
Du sa att du var hälften lapp. Du var mycket, mycket stolt över ditt samiska ursprung.
Du var en mycket duktig pedagog, du undervisade nyanlända vuxna i Svenska i många år.
Tänk när du skulle lära mig att skriva om en stickbeskrivning efter en viss storlek! Det gick bara inte!
Pedagogen Tina kom till hjälp. Du sa! Anita! Jag skriver om och du frågar efter hand.
Vi "flickor" i syjuntan kommer att fortsätta träffas, äta soppa, sticka, virka och sy i din anda.
Du gjorde ett gott arbete som styrelsemedlem i Hemfosavägförening.
Vi firade födelsedagar, Midsommar, kräftskivor och Nyårsaftnar tillsammans.
Vi är många i Hemfosa som saknar dig, som vän och granne. Det är tomt.
Minnena efter dig lever kvar!
Din vän Anita
Tina
Jag har haft förmånen att få vara din vän i närmare 20 år. Vi träffades första gången på pendeltåget når vi var på väg hem från våra arbeten. Vi började prata och du berättade att du kunde väva och du hjälpte mig att sätta upp en varp i min vävstol. Sedan dess har vi umgåtts ofta. Gjort resor tillsammans, haft trevliga middagar mm.
Det var du Tina som startade syjuntan i Hemfosa där vi åt middag, pratade, stickade, sydde och broderade. Det var många skratt under mötena.
Kräftskivan på dansbanan varje år var det du och din sambo Håkan som gjorde till tradition. Det har varit mycket uppskattat av många.
Det är med stor saknad du nu lämnat oss. Du var en färgklick i byn och jag kommer att komma ihåg dig med glädje.
Tack för att jag har fått vara din vän.
Jill