Olof Kristiansson

1922.05.02 - 2020.10.28

Min älskade make, Vår kära pappa, svärfar och morfar

Olof föddes i Neder Söderby, ensam son till lantbrukarparet Erik och Agnes Kristiansson.  
Han tyckte mycket om att berätta om sin släkts historia och även om gamla original i socknen, händelser från förr och sådant han snappat upp av andra livliga berättare.

Under uppväxten var han mycket nära sina kusiner som blev i det närmaste hans syskon.
På gården bodde även hans farbror som inspirerade honom till det som under många år skulle bli hans stora hobby, tävlingsskytte. Han blev med tiden skicklig och vann en mängd skyttetävlingar. 
Under beredskapen var han stationerad på Gotland – pratade ofta om denna tid som vi tolkar var en rolig tid hur konstigt det än kan låta. Han har berättat att han på fredsdagen var han hemma på gården i Neder Söderby och sådde.

Olle träffade sin Astrid på en dans i Sorunda bygdegård. De förlovade sig på valborgsmässoafton 1957 och gifte sig 1958 även det på valborgsmässoafton. På morgonen dagen efter bröllopet väcktes han av sin svärfar som ursäktade sig och sa att ”Olle, du har en kalvko i lagårn”.

Han tog med sig kor när han flyttade till mamma, gick med dem från Neder Söderby till Kungstorp. Till en början hade han SRB mjölkkor men när det behövde byggas om till mjölktank så slutade han att sälja mjölk och övergick till biffdjur. Först Hereford sedan Charolais. Hästar hade Kungstorp när han flyttade dit och den sista stora ardennern hette Ritsa. På slutet av sin bondetid – då andra för länge sedan är pensionärer – övergick han till äggproduktion.

Olle tyckte mycket om sport, speciellt fotboll och skidor, och var en engagerad tittare.  

Han tyckte mycket om skogen, den låg honom varmt om hjärtat och han var engagerad i skogsföreningen som nu heter Mellanskog.  Han var känd för att kunna fälla träd på exakt den plats som han planerat – vid en skogsdag som Mellanskog arrangerade utmanade en proffshuggare honom och han fällde trädet exakt på pinnen som skogshuggaren markerat för trädets fällriktning. 

Föreningslivet var honom lockande och han var engagerad i nuvarande Swedbank då Första sparbanken, socialnämnden i Sorunda kommun, ordförande i valberedningen, centerpartiet, slakteriföreningen m.m. Olle var väldigt social, engagerad och ville verkligen det bästa med samhället – påverka var viktigt. 

Han var mycket engagerad i både sina barn och barnbarns uppväxt. Han involverade dem i gårdens arbete och trots tidsbrist tvekade han aldrig att hjälpa till att lösa olika problem som uppkom.

Olof föddes i Neder Söderby, ensam son till lantbrukarparet Erik och Agnes Kristiansson. Han tyckte mycket om att berätta om sin släkts historia och även om gamla original i socknen, händelser från förr och sådant han snappat upp av andra livliga berättare. Under uppväxten var han mycket nära sina kusiner som blev i det närmaste hans syskon. På gården bodde även hans farbror som inspirerade honom till det som under många år skulle bli hans stora hobby, tävlingsskytte. Han blev med tiden skicklig och vann en mängd skyttetävlingar. Under beredskapen var han stationerad på Gotland – pratade ofta om denna tid som vi tolkar var en rolig tid hur konstigt det än kan låta. Han har berättat att han på fredsdagen var han hemma på gården i Neder Söderby och sådde. Olle träffade sin Astrid på en dans i Sorunda bygdegård. De förlovade sig på valborgsmässoafton 1957 och gifte sig 1958 även det på valborgsmässoafton. På morgonen dagen efter bröllopet väcktes han av sin svärfar som ursäktade sig och sa att ”Olle, du har en kalvko i lagårn”. Han tog med sig kor när han flyttade till mamma, gick med dem från Neder Söderby till Kungstorp. Till en början hade han SRB mjölkkor men när det behövde byggas om till mjölktank så slutade han att sälja mjölk och övergick till biffdjur. Först Hereford sedan Charolais. Hästar hade Kungstorp när han flyttade dit och den sista stora ardennern hette Ritsa. På slutet av sin bondetid – då andra för länge sedan är pensionärer – övergick han till äggproduktion. Olle tyckte mycket om sport, speciellt fotboll och skidor, och var en engagerad tittare. Han tyckte mycket om skogen, den låg honom varmt om hjärtat och han var engagerad i skogsföreningen som nu heter Mellanskog. Han var känd för att kunna fälla träd på exakt den plats som han planerat – vid en skogsdag som Mellanskog arrangerade utmanade en proffshuggare honom och han fällde trädet exakt på pinnen som skogshuggaren markerat för trädets fällriktning. Föreningslivet var honom lockande och han var engagerad i nuvarande Swedbank då Första sparbanken, socialnämnden i Sorunda kommun, ordförande i valberedningen, centerpartiet, slakteriföreningen m.m. Olle var väldigt social, engagerad och ville verkligen det bästa med samhället – påverka var viktigt. Han var mycket engagerad i både sina barn och barnbarns uppväxt. Han involverade dem i gårdens arbete och trots tidsbrist tvekade han aldrig att hjälpa till att lösa olika problem som uppkom.

Min älskade make, Vår kära pappa, svärfar och morfar

Olof föddes i Neder Söderby, ensam son till lantbrukarparet Erik och Agnes Kristiansson.  
Han tyckte mycket om att berätta om sin släkts historia och även om gamla original i socknen, händelser från förr och sådant han snappat upp av andra livliga berättare.

Under uppväxten var han mycket nära sina kusiner som blev i det närmaste hans syskon.
På gården bodde även hans farbror som inspirerade honom till det som under många år skulle bli hans stora hobby, tävlingsskytte. Han blev med tiden skicklig och vann en mängd skyttetävlingar. 
Under beredskapen var han stationerad på Gotland – pratade ofta om denna tid som vi tolkar var en rolig tid hur konstigt det än kan låta. Han har berättat att han på fredsdagen var han hemma på gården i Neder Söderby och sådde.

Olle träffade sin Astrid på en dans i Sorunda bygdegård. De förlovade sig på valborgsmässoafton 1957 och gifte sig 1958 även det på valborgsmässoafton. På morgonen dagen efter bröllopet väcktes han av sin svärfar som ursäktade sig och sa att ”Olle, du har en kalvko i lagårn”.

Han tog med sig kor när han flyttade till mamma, gick med dem från Neder Söderby till Kungstorp. Till en början hade han SRB mjölkkor men när det behövde byggas om till mjölktank så slutade han att sälja mjölk och övergick till biffdjur. Först Hereford sedan Charolais. Hästar hade Kungstorp när han flyttade dit och den sista stora ardennern hette Ritsa. På slutet av sin bondetid – då andra för länge sedan är pensionärer – övergick han till äggproduktion.

Olle tyckte mycket om sport, speciellt fotboll och skidor, och var en engagerad tittare.  

Han tyckte mycket om skogen, den låg honom varmt om hjärtat och han var engagerad i skogsföreningen som nu heter Mellanskog.  Han var känd för att kunna fälla träd på exakt den plats som han planerat – vid en skogsdag som Mellanskog arrangerade utmanade en proffshuggare honom och han fällde trädet exakt på pinnen som skogshuggaren markerat för trädets fällriktning. 

Föreningslivet var honom lockande och han var engagerad i nuvarande Swedbank då Första sparbanken, socialnämnden i Sorunda kommun, ordförande i valberedningen, centerpartiet, slakteriföreningen m.m. Olle var väldigt social, engagerad och ville verkligen det bästa med samhället – påverka var viktigt. 

Han var mycket engagerad i både sina barn och barnbarns uppväxt. Han involverade dem i gårdens arbete och trots tidsbrist tvekade han aldrig att hjälpa till att lösa olika problem som uppkom.