Jag minns när Birgitta satte sig bredvid mig och höll mig i handen när namnet av en god vän till mig som gått bort lästes upp i kyrkan. Det gav mig mycket tröst och jag är så tacksam för hennes omtänksamhet.
Birgitta, vän och arbetskamrat. Du fanns där en höstkväll när rädslan tagit överhanden och du gjorde precis rätt för att vända oron till vila. Jag glömmer det inte. Och kanske fick jag något lite hjälpa dig med lite praktiska saker i alla fall. Du kommer att finnas i mitt minne, alltid.
Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden
de frågor som tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid är förliden
för själen, som lyser i Herrens förvar.
Sv ps 309:1