En älskad pappa, morfar, farfar, svärfar, gammelmorfar/farfar och vän
Martin föddes i Västerås men flyttade med sina familj till Stockholm, Vasastan, där han sen växte upp.
1958 träffade han och gifte sig med Bibbi från Småland som flyttat till Stockholm för att studera.
Han utbildade sig sen till ingenjör och jobbade främst som konstruktör och utvecklade bland annat dammsugare åt Electrolux.
Tillsammans med Bibbi fick han fem barn, tolv barnbarn och femton barnbarnsbarn, inklusive dem som de fick som bonus.
Martin satt sällan still, utan hade alltid några projekt på gång. Var det inte huset, så hölls trädgården i perfekt skick med bland annat prydliga, kanthuggna gräsmattor. Martin höll sig vältränad och i god form genom att hålla igång o röra på sig och åren då han utövade Tai chi var nog till stor hjälp senare i kampen mot sjukdomssymptom.
Huset i Västerhaninge, som de hade kvar tills för cirka 12 år sen, var stort och det fanns gott om plats för besökande barn med familjer och vi är många som kommer att med värme minnas och sakna särskilt de härliga jularna där. När de sålde huset och köpte en lägenhet för att få en bekvämare tillvaro, hamnade de i Handen med utsikt ner mot sjön Rudan. Där bodde de sen och stortrivdes, fram tills att de för knappt tre år sedan var tvungna att flytta in på äldreboendet på grund av sina ”krämpor".
Ett stort intresse var fotografering. Kameror var nästan alltid med och familjen, sammankomster, utflykter och semestrar har resulterat i en rik samling foton och filmer. Längre tillbaka hade han sin egen utrustning och framkallade sina foton.
Under barnens uppväxt besöktes ofta Bibbis barndomstrakter och släkten där. Även besök på Åland där Martins mamma växte upp.
Vartefter barnen sen flyttade ut och de fick mer fritid, så åkte Martin o Bibbi gärna på utflykter, café, promenader och konserter. Under många år hyrde de samma stuga på Öland som de kom att älska. Utlandsresorna blev många, Tunisien, Kreta, Rhodos, Italien och till sist Madeira som kom att bli en favorit dit de återvände många gånger. Tyvärr kunde de inte resa de senaste åren då främst Martins sjukdom Huntingtons sjukdom och senare Bibbis demens satte stopp för resor. Martin har trots sin Huntington och kroniska leukemi kämpat på med envishet och gott humör och till och med efter en stroke nu i januari, var han på benen dagen efter, om än lite medtagen. Ingenting var omöjligt. Men när coviden drabbade honom, så fanns det inget han kunde göra och han somnade in bara 14 månader efter att hans älskade Bibbi gått bort av samma orsak.
Martin föddes i Västerås men flyttade med sina familj till Stockholm, Vasastan, där han sen växte upp.
1958 träffade han och gifte sig med Bibbi från Småland som flyttat till Stockholm för att studera.
Han utbildade sig sen till ingenjör och jobbade främst som konstruktör och utvecklade bland annat dammsugare åt Electrolux.
Tillsammans med Bibbi fick han fem barn, tolv barnbarn och femton barnbarnsbarn, inklusive dem som de fick som bonus.
Martin satt sällan still, utan hade alltid några projekt på gång. Var det inte huset, så hölls trädgården i perfekt skick med bland annat prydliga, kanthuggna gräsmattor. Martin höll sig vältränad och i god form genom att hålla igång o röra på sig och åren då han utövade Tai chi var nog till stor hjälp senare i kampen mot sjukdomssymptom.
Huset i Västerhaninge, som de hade kvar tills för cirka 12 år sen, var stort och det fanns gott om plats för besökande barn med familjer och vi är många som kommer att med värme minnas och sakna särskilt de härliga jularna där. När de sålde huset och köpte en lägenhet för att få en bekvämare tillvaro, hamnade de i Handen med utsikt ner mot sjön Rudan. Där bodde de sen och stortrivdes, fram tills att de för knappt tre år sedan var tvungna att flytta in på äldreboendet på grund av sina ”krämpor".
Ett stort intresse var fotografering. Kameror var nästan alltid med och familjen, sammankomster, utflykter och semestrar har resulterat i en rik samling foton och filmer. Längre tillbaka hade han sin egen utrustning och framkallade sina foton.
Under barnens uppväxt besöktes ofta Bibbis barndomstrakter och släkten där. Även besök på Åland där Martins mamma växte upp.
Vartefter barnen sen flyttade ut och de fick mer fritid, så åkte Martin o Bibbi gärna på utflykter, café, promenader och konserter. Under många år hyrde de samma stuga på Öland som de kom att älska. Utlandsresorna blev många, Tunisien, Kreta, Rhodos, Italien och till sist Madeira som kom att bli en favorit dit de återvände många gånger. Tyvärr kunde de inte resa de senaste åren då främst Martins sjukdom Huntingtons sjukdom och senare Bibbis demens satte stopp för resor. Martin har trots sin Huntington och kroniska leukemi kämpat på med envishet och gott humör och till och med efter en stroke nu i januari, var han på benen dagen efter, om än lite medtagen. Ingenting var omöjligt. Men när coviden drabbade honom, så fanns det inget han kunde göra och han somnade in bara 14 månader efter att hans älskade Bibbi gått bort av samma orsak.
En älskad pappa, morfar, farfar, svärfar, gammelmorfar/farfar och vän
Martin föddes i Västerås men flyttade med sina familj till Stockholm, Vasastan, där han sen växte upp.
1958 träffade han och gifte sig med Bibbi från Småland som flyttat till Stockholm för att studera.
Han utbildade sig sen till ingenjör och jobbade främst som konstruktör och utvecklade bland annat dammsugare åt Electrolux.
Tillsammans med Bibbi fick han fem barn, tolv barnbarn och femton barnbarnsbarn, inklusive dem som de fick som bonus.
Martin satt sällan still, utan hade alltid några projekt på gång. Var det inte huset, så hölls trädgården i perfekt skick med bland annat prydliga, kanthuggna gräsmattor. Martin höll sig vältränad och i god form genom att hålla igång o röra på sig och åren då han utövade Tai chi var nog till stor hjälp senare i kampen mot sjukdomssymptom.
Huset i Västerhaninge, som de hade kvar tills för cirka 12 år sen, var stort och det fanns gott om plats för besökande barn med familjer och vi är många som kommer att med värme minnas och sakna särskilt de härliga jularna där. När de sålde huset och köpte en lägenhet för att få en bekvämare tillvaro, hamnade de i Handen med utsikt ner mot sjön Rudan. Där bodde de sen och stortrivdes, fram tills att de för knappt tre år sedan var tvungna att flytta in på äldreboendet på grund av sina ”krämpor".
Ett stort intresse var fotografering. Kameror var nästan alltid med och familjen, sammankomster, utflykter och semestrar har resulterat i en rik samling foton och filmer. Längre tillbaka hade han sin egen utrustning och framkallade sina foton.
Under barnens uppväxt besöktes ofta Bibbis barndomstrakter och släkten där. Även besök på Åland där Martins mamma växte upp.
Vartefter barnen sen flyttade ut och de fick mer fritid, så åkte Martin o Bibbi gärna på utflykter, café, promenader och konserter. Under många år hyrde de samma stuga på Öland som de kom att älska. Utlandsresorna blev många, Tunisien, Kreta, Rhodos, Italien och till sist Madeira som kom att bli en favorit dit de återvände många gånger. Tyvärr kunde de inte resa de senaste åren då främst Martins sjukdom Huntingtons sjukdom och senare Bibbis demens satte stopp för resor. Martin har trots sin Huntington och kroniska leukemi kämpat på med envishet och gott humör och till och med efter en stroke nu i januari, var han på benen dagen efter, om än lite medtagen. Ingenting var omöjligt. Men när coviden drabbade honom, så fanns det inget han kunde göra och han somnade in bara 14 månader efter att hans älskade Bibbi gått bort av samma orsak.
Martin föddes i Västerås men flyttade med sina familj till Stockholm, Vasastan, där han sen växte upp.
1958 träffade han och gifte sig med Bibbi från Småland som flyttat till Stockholm för att studera.
Han utbildade sig sen till ingenjör och jobbade främst som konstruktör och utvecklade bland annat dammsugare åt Electrolux.
Tillsammans med Bibbi fick han fem barn, tolv barnbarn och femton barnbarnsbarn, inklusive dem som de fick som bonus.
Martin satt sällan still, utan hade alltid några projekt på gång. Var det inte huset, så hölls trädgården i perfekt skick med bland annat prydliga, kanthuggna gräsmattor. Martin höll sig vältränad och i god form genom att hålla igång o röra på sig och åren då han utövade Tai chi var nog till stor hjälp senare i kampen mot sjukdomssymptom.
Huset i Västerhaninge, som de hade kvar tills för cirka 12 år sen, var stort och det fanns gott om plats för besökande barn med familjer och vi är många som kommer att med värme minnas och sakna särskilt de härliga jularna där. När de sålde huset och köpte en lägenhet för att få en bekvämare tillvaro, hamnade de i Handen med utsikt ner mot sjön Rudan. Där bodde de sen och stortrivdes, fram tills att de för knappt tre år sedan var tvungna att flytta in på äldreboendet på grund av sina ”krämpor".
Ett stort intresse var fotografering. Kameror var nästan alltid med och familjen, sammankomster, utflykter och semestrar har resulterat i en rik samling foton och filmer. Längre tillbaka hade han sin egen utrustning och framkallade sina foton.
Under barnens uppväxt besöktes ofta Bibbis barndomstrakter och släkten där. Även besök på Åland där Martins mamma växte upp.
Vartefter barnen sen flyttade ut och de fick mer fritid, så åkte Martin o Bibbi gärna på utflykter, café, promenader och konserter. Under många år hyrde de samma stuga på Öland som de kom att älska. Utlandsresorna blev många, Tunisien, Kreta, Rhodos, Italien och till sist Madeira som kom att bli en favorit dit de återvände många gånger. Tyvärr kunde de inte resa de senaste åren då främst Martins sjukdom Huntingtons sjukdom och senare Bibbis demens satte stopp för resor. Martin har trots sin Huntington och kroniska leukemi kämpat på med envishet och gott humör och till och med efter en stroke nu i januari, var han på benen dagen efter, om än lite medtagen. Ingenting var omöjligt. Men när coviden drabbade honom, så fanns det inget han kunde göra och han somnade in bara 14 månader efter att hans älskade Bibbi gått bort av samma orsak.
Nu har jag tänkt länge vad är tillräckligt att skriva tillräckligt för att hedra dig jag älskar dig morfar
Det var fint att få hålla din hand det var fint att få skratta med dig sista natten det var fint att höra sköterskan berätta att hon märkte att du sken upp när jag kom in i rummet ett sista sken tack för det morfar. Men jag var inte redo kanske borde varit det men jag älskar dig
Älskade Pappa, jag trodde att vi skulle få mer tid ihop. Men även om du nu lämnat oss, så lever du kvar, tillsammans med Mamma, i alla fina minnen. Jag är så otroligt tacksam och glad för allt du o Mamma gett mig genom hela livet. Sov gott kära Pappa.
Pappa, dina sista år blev inte riktigt som man kan hoppas på. Mamma hann före dig till himlen och hennes hand att hålla försvann. Coronaviruset härjade under dina 2 sista år och livet begränsades både med besök och aktiviteter på boendet. Du klagade aldrig och begärde inget. Kanske kom vi varandra som närmast det sista året. Dina ringsignaler varje fredag har nu tystnat.
Du lever vidare i mitt minne och kommer vara saknad. :-) Tack för allt du givit mig som förälder.
Kerstin, Niklas, Alexander o Markus Lönnhed 2022-02-04
Gunilla
2022-02-04
Älskade Pappa, du kommer att vara så saknad och jag är så ledsen för att vi bara fick några veckor ihop efter min flytt hit. Jag hade verkligen sett fram emot många fina stunder och utflykter ihop. Särskilt här i Nynäshamn i sommar.
Du har varit en riktig kämpe. Lev nu gott med Mamma på "Andra sidan". Kram