Ivar Johansson

Det är så konstigt, allt. Jag vill skicka bilderna från idag till dig. Så som jag alltid skickat bilder efter tillställningar eller bara så i vardagen. . Fast det går inte. För idag hade vi begravning för dig. Men jag tror att du hade gillat musiken, blommorna, mixen av oss människor som var där och fikat efteråt. Jag är säker på det. Men det blev så tydligt att du är borta. Att du saknas här. Det är så tomt utan dig. /Camilla

Vila ifrid

Han älskade dig, Enzo, vår franska bulldog. Vi kunde inte säga mormor och Ivar här hemma. Då for han upp i soffan och vidare till fönsterbrädan, för att titta om ni var på uppfarten. För att kika efter den blå forden han kände igen. Och såg han er utanför skrek han på ett vis som man inte tror att hundar kan skrika på. Så glad över att se er! Den sista veckan, när vi var på Huddinge sjukhus och besökte dig varje dag, förstod Enzo att något var fel. Mamma kom till vårt hus, ensam utan dig. Han kände säkerligen av ledsamheten, lukten av dig och lämnade aldrig mamma ensam i huset. Låg bredvid henne i soffan, väntade utanför toaletten, sov tätt intill varje natt. Enzo hälsar. Tack för allt kliande, gosande, allt bus. För alla gånger han satt bredvid dig när vi fikade på lördagarna, för alla gånger han slätade av dig med slickar i hela ditt ansikte. För den fina kontakt ni hade. Du är så saknad, Ivar. Av alla i vår familj.

Kommer alltid minnas dig som supersnäll, alltid lika glad och trevlig. Träffade dig första gången som väldigt liten när jag blev bästis med Camilla. Var lika mkt i ert hem som hemma. I vuxen ålder sågs vi sist i somras när du och Marita kom till sommarstugan och kikade. Jag sa att ni var välkomna på fika. Mamma och Marita blev ju goda vänner på senare år, de fikade o hade trevligt. Min mamma blev ju sjuk nästan samtidigt som dig, mamma var så bekymrad när hon hörde om din hälsa. Hon trodde ända till slutet att det skulle bli du och Marita som kom till hennes begravning. Istället blir det nu din begravning, och dagen efter i samma kapell blir det min mammas begravning. Du somnade in på torsdagen, mamma dagen efter. Så livet kan bli, man vet aldrig sitt öde. Vila i frid Ivar 🕊�️💐

Tack finaste Ivar för din trygga och lugna närvaro under hela min uppväxt. Du lever för alltid kvar i mitt minne!

Som jag sa till dig dagen innan. Pappa, vi ses igen någon annanstans