Dikt av okänd:
Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.