Märtha Andersson

Saknar dig Mormor

Med värme i mitt hjärta minns jag ännu dina kåldolmar kära faster

En varmhjärtad och go person
Det var som att du skulle gå över bron.
Du är & var vår solstråle som fick oss att skratta,
Men också fatta.

Minnen man har med dig,
Glömmer man ej.
Du kämpade så gott men din kropp sa stopp.

Efter dig så lämnade du brustna hjärtan & sorg.
Du är ej längre ensam i din borg..

En annan ängel kom & tog din hand,
ni flög iväg ifrån vårat land.

Du är & kommer alltid att vara saknad & finnas i våra hjärtan.

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm,
en droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller och drömmen är slut.