Min storebror föddes med olika funktionshinder och det har präglat mitt liv så länge jag kan minnas och gett mig en bättre syn på livet både som ung och nu 55 år gammal med barn och barnbarn. Livet är inte så jäkla lätt alla gånger men det viktigaste är att man gör vad man kan och kämpar på med dom förutsättningar man har. Det kan man verkligen säga om min bror, en med större hjärta än honom har jag inte mött i min krokiga stig i livet.
Nu de senare åren har min bror blivit rullstolsbunden pågrund av sin sjukdom och sitt handikapp och gjort honom 100% beroende av sina assistenter dygnet runt. Men ändå frågar han alltid hur mina barn och barnbarn mår och även mina ex hur dom har det och deras barn för han har ett hjärta av guld.
Och detta gör han när hans hälsa bara blivit sämre och sämre den senaste tiden men han har aldrig klagat till mig om sin situation vilket är för mig helt otroligt. Jag har burit med mig detta hela livet att när det dykt upp jobbiga saker tänkt på min bror att han klagar inte på sitt liv så då vore det vansinnigt om jag som fullt frisk klagar över lite motgångar i livet.
Som jag skrev har han ett stort hjärta och en sådan empati för andra att det var just hans stora hjärta som kämpade in i det sista. Det var jag min mamma och min storasyster som satt bredvid och höll honom i handen och klockan 22:50 slog sitt sista slag 2023-06-02.