Vivi-Anne Enbäck

Vivi-Anne, jag saknar din pigga blick och ditt glada leende! Vi stötte ofta på varandra när du var på väg ut på vandring eller på väg hem. Det har blivit så tomt på Renlavsgången när både du och Stig har lämnat oss.

Kära faster Vivi-Anne
Nu blev det ännu mera tomt och ledsamt.
Du har ju alltid funnits med oss och tillsammans med Stig har ni betytt väldigt mycket för mig. Att jag fick växa upp i Tyresö, all tid vi spenderat i fjällen, på resor och i naturen.
Du med ditt glada, fnittriga, skratt som var vår extra mamma varannan vecka. Som hjälpte mig att komma hem från London och som rullade längst med bilen nedför backen vid Vemdalsskalet. Tack vare dig blev jag peppad att lära mig skriva skrivmaskin och bli minst lika bra som Cissi. Det har jag tacksamt nytta av varje dag.
Det var också du som lärde mig att leta runt under ormbunkar och gräs efter fler kantareller.
Det är så konstigt och overkligt utan dig, Stig och pappa men jag hoppas att ni sitter och planerar resor och annat kul och att du nu fått lugn och ro.

Min faster Vivi-Anne, du var alltid så glad och hade så mycket energi. Jag tror aldrig jag sett dig arg. Fast du var dagmamma åt oss halva veckorna och vi kanske inte alltid var så lätta att tampas med. Du och Stig har känts som en extra familj och trygghet. Du är saknad!

Hos min moster Vivi-Anne har jag alltid känt mig välkommen. Jag minns henne som så vänlig, positiv och intresserad av andra människor och jag kommer särskilt ihåg hur imponerad jag var som barn - och fortfarande är - av hennes ursnygga 60-tals-look.